smojo

09.05.19 / 20 - 01.19

Jag träffade dig en gång ute. Du var väldigt rolig. Men du var inte min typ. Du stötte sådär lagom på mig. Men inte alls för mycket. Vi hade väldigt roligt just den kvällen och jag gick därifrån glad och ensam.

Jag funderade inte mycket mer på dig än så, men jag  lade ner energin att berätta om dig för en vän. Vilket jag i efterhand inte har något minne av. Men det kan bara betyda en sak och det är att din personlighet fastnade någonstans långt inne i mig,

Flera månader senare återvänder jag till samma ställe. Och det gör du med. Jag ser dig stå där och dansa med din vän.
Jag attraheras inte av ditt utseende, men jag vill prata med dig.

Jag vinkar till dig. Visar dig att jag vill att du ska komma till mig. Men du missuppfattar mina gester. Du ler, du vinkar och du dansar vidare. Jag går fram till dig. Jag säger "hej".

Du ser på mig. Du ser mig. Som ingen sett mig på väldigt länge. Vi kramas och du försöker få med mig i dansen. Jag ler. Du berättar att du sett mig innan. Att inte vågat komma fram.

Jag blir varm i kroppen när dina vackra ögon ser på mig ännu en gång. Och jag blir generad när du ger mig komplimanger. Vi pratar, vi dansar och har roligt.

Vi delar på en cigarett och du håller din arm om mig. Du fortsätter ge mig mer komplimanger än jag fått på väldigt länge.
Jag sänker blicken och fnittrar. Jag är ännu mer generad nu.

Du tycker att jag är söt när jag är blyg och generad. Efter ett tag frågar du mig om du får ge mig en puss. Jag är fortfarande osäker på hur jag känner för dig. Och ger dig en puss på kinden.

Du är ihärdig och jag tycker att du är lite jobbig samtidigt som jag någonstans gillar det. Ännu en gång ber du om en puss och jag säger att en puss och ingen kyss går bra. Trots att jag sa detta försöker du tafatt kyssa mig.

Jag visar "ajja bajja" med fingret och fnittrar lite till. En till puss delas ut och jag bestämmer mig för att gå hem.  Du ber om mitt nummer och jag ger dig det. Och det för att jag känner varmt för dig.

Jag kan fortfarande inte bestämma mig för hur jag känner. Jag är splittrad. Du ringer redan den natten, men jag väljer att inte svara.

Efter några dagars smsande bestämmer vi att jag ska ringa. Jag tar mod till mig och ringer ett av de roligaste samtalen på flera år. Skratten är många och din personlighet är fantastisk.

Idag kan jag inte vara en dag utan dina samtal eller sms. Jag får panik! Vad hände? Har jag fallit för din fantastiska insida?

Jag kan knappt hålla mig mer.. Vill träffa dig NU! Och det vet du. Och jag vet att du vill! Vad väntar du på? Jag tror jag kan bli kär i dig..

-:Over and Out:-