Tonårsförälskelse.
Har blivit rätt rutten på bloggandet på slutet. Det är inte alls kul. Jag älskar att vara uppdaterad. Men men det som händer i mitt liv just nu är att jag känner mig galet tonårsförälskad i Huliganen. Vi messar massvis och pratar i telefon med jämna mellanrum. Och nu senast för 2 minuter sen. Han är omtänksam och fantastisk på många sätt och det känns som jag träffat rätt. Det värsta är att karln bor i ett annat land. Hur löser man det?
Vi har kollat på biljetter och det ser ut som jag reser till Manchester snart. Ensam. Han sa at jag fick ta med mig en vän, men det känns som all "egen tid" skulle försvinna om jag tog med någon. Sa att jag var lite orolig att jag ville veta vart i Manchester han bor och vad han heter i efter/mellan namn. Han gav mig ALLA uppgifter med gatuadress och hela kittet. Kollade självklart upp adressen på eniro och såg att han bodde i ett stort hus(!) Vilken man!
Fick även boken han skickade till mig förra veckan. Det var en pocketbok och han hade använt den som underlägg när han skrivit ett brev. Undertecknat med namnet han gav mig samt adressen. Så jag tror det är en ärlig karl. Eller otroligt smart, men ibland måste man bara våga hoppa även om det skulle kunna kosta en livet.
Det känns så rätt att det är värt det mesta liksom. Hoppas bara han vill lika mycket som jag nu och att det blir minst lika mysigt som det var då.
Annars är det mest onani på schemat. Inget gök ännu och iom att jag känner mig "kär" måste det gå över innan det blir galet gökande med andra karlar.
Nu sova. Puss till er alla!
-:Over and Out:-
vill egentligen kommentera ditt senaste inlägg men det ville inte.
Håller med dig att ibland måste man våga för att uppleva sköna människor och upplevelser och är du kär så är du, go for it.....
Hoppas det blir så bra som du tror, drömmer och fantiserar om....
E på din sida...
kram
BA
BA - Kär och kär.. tror jag är förälskad i vad jag tror det kan bli. Men jag håller modet uppe och tänker vara beredd på det värsta (i kärleksväg alltså, tror att han är en ärlig karl). Tack för ditt stöd ;)
Jag gjorde ett sådant hopp. Jag åkte 17 timmar med buss och tåg, till en man jag aldrig träffat, för att fira nyår. Det är det bästa jag gjort i mitt liv. Jag fick en underbar start på det nya året. Jag fick lära känna en underbar man, bo med honom i hans hus och känna ömsesidig kärlek på samma nivå för första gången.. Jag lämnade fullständiga uppgifter om honom till min bästa väninna och min familj. Jag hörde av mig till dem då och då under min vistelse och det kändes som en bra fallskärm. Så med egen erfarenhet i bakfickan, I say jump! ;)
