smojo

09.08.11 / 12 - 00.47


Allt snurrar fortfarande efter den lilla smällen Huliganen gav mig och nu har jag blivit mer och mer ointresserad på alla vis. Jag tycker att det blir fjantigt och börjar tro att han är mer psykopat än jag trodde. Eller är det inte lite psykopatvarning? Fick en komentar på senaste inlägget som jag helt och hållet håller med i. Det var ang att bli besatt av "jakten" och känslan av att någon är ouppnåelig. Att han tror att det är "kärlek". Det är lätt att förvirra sig. Men anledningen till att jag blir sur är inte den att han har någon i sitt hjärta, utan sättet han sa det på. Han hade antingen kunnat säga det i telefon eller helt enkelt OM vi träffades igen. Jag skulle ha tagit det snacket med honom då. För jag (likväl som han) vet ju att det inte kan bli något allvarligt när man bor i två olika land!

igår tänkte jag på Olle igen. Han kommer och går så att säga. Han är tex den killen för mig. Ouppnåelig men så fantastisk (i min rövknullade hjärna). Egentligen har jag ingen aning om han är "drömprinsen" även om jag faktiskt "känner" honom bättre än vad Huliganen känner den där tjejen. Jag känner Olle på det viset jag lärt mig. Jag gillar hans sensuella kyssar, hans fantastiska kuk, hans nyfikna frågor och hans otroligt snygga klädstil. Alla har vi väl gamla flammor som aldrig kommer lämna oss? Jag har flera stycken och jag älskar att de finns där. Det värmer mitt hjärta att veta att jag har fantastiska minnen av otroliga män. Och att jag kan drömma mig bort i dem. Jag kan fantisera ihop en fortsättning och vara lycklig i det ett litet tag. Jag kan minnas de heta mötena och onanera mig bort i fantastiska orgsamer. En del av dem kan jag fortfarande känna doften av. Som Exet. Doften som når min näsa och mina sinnen när vi skedade och jag nosade honom i nacken. Han var och är ett svin föralltid, men han har gett mig minnen som jag aldrig kan ta bort. Och som jag inte heller vill ta bort. Jag vill minnas och jag vill älska dem på mitt egna lilla vis.

Känner mig en smula stillastående. Känns som jag trampar på samma ställe. Inget nytt, inget gammalt. Sex har blivit en uppoffring. Ibland vill jag inte offra min "egentid" med ett sjaskigt ligg. Jag vill ha någon att ligga med, någon att ligga bredvid och någon att prata med. Utbyte av mer än kroppsvätskor helt enkelt. Det finns en person som gör mig nyfiken. Mer nyfiken än någon annan och jag önskar att det var lätt. Eller lättare, för lätt är det kanske. Det är bara att hoppa. Men det krävs grundarbete och just nu vet jag inte hur jag ska ta mig vidare. En metafor, ett skämt har plötsligt blivit allvar!? Jag vet inte, men det är på sexnivå ännu och jag hoppas att jag fick ett brev där det stod exakt hur jag ska göra. Jag kan hans namn, jag har kontakt med honom, jag har sett en glimt, men nu står jag still i valet och kvalet. Denhär bloggen ger mycket samtidigt som den tar så mycket ifrån mig. Spännande möten som kanske aldrig blir av. Bara för att. Jag vill mer än någonsin, men jag vet inte HUR jag ska ta nästa steg. Berätta för mig snälla!

-:Over and Out:-